Fick ett mejl i förrgår om att min och en annan tjejs scen i reklamfilmen jag blivit utvald för strukits från scriptet. Ingen orsak gavs, och både min agent och tillochmed produktionsteamet var jättebesvikna. Men det är sånt som händer antar jag. Och ska jag vara helt ärlig så gör det inte så jättemycket då jag knappast känner mej på topp just nu. Bättre lycka nästa gång helt enkelt!
Jag tog två Coedin och en panodil igår innan jag la mej och det gjorde att jag fick sova okej, annars hade jag förmodligen legat vaken hela natten. Tydligen ska återhämtningen ske snabbare efter operation än då nyckelbenet lämnas att läka av sej självt, jag hoppas det stämmer - behöver nåt positivt att fokusera på då jag mår allt annat än bra just nu. Det är svårt att beskriva känslan men jag har ett obehagligt illamående som konstant hänger över mej, och även fast jag försöker att inte fokusera på hur öm axeln känns så är det oundvikligt.
Det känns så himla väl hur jag har ett stort öppet sår på framsidan av axeln, och ett mindre på baksidan - det pulserar hela tiden, förmodligen det som får mej att må illa. Känslan efter operationen är helt klart värre än efter olyckan... Då kom smärtan i små "anfall" om jag gjorde nåt olämpligt, nu är den konstant. Men det är ju övergående, så bara att stå ut första veckan och hoppas på att jag slipper få några infektioner.
Om 10 dagar ska jag träffa min GP för att se att såret läkt som det ska och sen ta ut styngnen. Sen den 9:e Juli träffar jag min kirurg igen då han kommer till QT, för en röntgen och slutgiltig bedömning. Drygt en månad senare är det dags att operera ut nålen igen. Tänk vilken historia det här blev, allt på grund av några sekunders förlorad koncentration och val jag gjorde den dagen jag cyklade omkull. Lätt att tänka "om jag bara inte hade..." osv. Men det hjälper ju knappast nu.
Att tänka positivt och fokusera framåt får bli mitt mål istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar