tisdag 1 maj 2012

Ett litet bitbarn

..är jag rädd för att det har dykt upp här hemma. De senaste två veckorna har L:s bitandet gått från sällan till ofta och både jag och C börjar känna oss uppgivna, för vad vi än testar med så verkar det inte har nån större effekt. Han biter inte andra barn tack o lov, utan bara oss när det är något han vill; att vi ska gå ut, om han är hungrig, trött eller bara uttråkad. Jag är ganska säker på att det är hans frustration över att inte kunna prata och tala om vad han vill.. Helt förståeligt men det är fortfarande allt annat än ett okej beteende!

Just i denna stund känner jag mej dock lite mera hoppfull, jag har suttit en halvtimme och lyssnat på Sveriges Radio och programmet knattetimmen där dom tar upp olika problem som är vanliga i barnfamiljer. Nu har jag fått lite fler handfasta råd att följa, experterna sa att även om det inte känns som det ger önskat resultat till en början, var konsekvent i att säga ifrån tydligt och fortsätt lyfta bort barnet från dej själv/det andra barnet/syskonet. Och framförallt kändes det betryggande att höra att det går över. 

Tack för det!



En lite mer hoppfull mamma


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar