Vi har spenderat eftermiddagen på ett 2-årskalas med världens godisbuffé och ett stort hopptorn - det gick som ni förstår livat till! Men oj vad roligt L hade, så det får nästan vara värt att det kanske blir en längre nattning än vanligt ikväll. Dessutom sov han middag innan kalaset men jag hoppas på att han är tillräckligt trött för sängen snart ändå... och det verkar faktiskt så.
Själv är jag helt slut jag med, ovanligt att jag skriver det va? Känns som något av en konstant status, särskilt om kvällarna - då har jag verkligen ingen energi alls kvar. Vill inte ens tänka på hur det kommer att vara i slutet av graviditeten om jag redan känner så här... Fast frågan är om det har så mycket att göra med att jag är gravid, jag gissar att de flesta småbarnsföräldrar känner sej en aning slutkörda om kvällarna?
En mamma på kalaset sa till mej idag att jag kunde ta min "20 weeks-something pregnant body" som inte ens ser gravid ut och åka hem... Eeeh vad fasiken svarar man på det? Avskyr sånda där konstigt inbäddade "komplimanger"(?) som sägs på ett nästan spydigt sätt. Så himla typiskt tjejer, inte skulle killar säga nåt sånt till varann väl?
Bilder från kalaset:
Vi var minst ett par föräldrar som stod vakt vid borgen och hade koll på att ungarna inte blev alltför vilda och nån blev trampad på...
L tog det lugnt i början men blev snart mera självsäker!
I slutet räckte det inte med att bara hoppa, utan då skulle det även hoppas med diverse plastdjur...
Dagens mamma med magen gömd i en lös tisha. Nästa gång får jag väl klä mej i tight spandex och spänna ut magen allt vad jag kan... :)
Hej vännen!
SvaraRaderaMen herregud vilken spydig kommentar. Jag vet precis hur det är, får oxå höra sånt lite då och då. Man har lust att säga något riktigt spydigt tillbaka ibland men det svåra är ju just att dessa kommentarer är en blandning av komplimang/avundsjuka/spydighet etc. Så skulle man säga något tillbaka skulle man framstå som världens bitch.
Men sanningen är att jag alltid brukar tänka att: bara för att du gick upp 30kg+ när du var gravid behöver det inte betyda att alla MÅSTE göra det.
Får ständigt höra att jag inte kommer kunna amma för att jag är så smal och att barnet kommer bli undernärt! Skönt då att man har en barnmorska som säger att många och till och med mer än hälften av alla som är gravida går upp alldeles för mycket i vikt och att oavsett så tar barnet det den behöver. Dvs att det inte är någon fara om man inte har gått upp mer än ett par kilo när man är halvvägs, utan att det är något positivt så länge man inte svälter sig själv eller har någon ätstörning. Faktum är att jag har jättebra värden och mår bra så varför ska jag äta som en häst och inte röra på mig bara för att jag är gravid?
Det här blev en lång kommentar :-)
Hoppas att L somnade i tid och att du får en lugn kväll i soffan.
Här väntar snart en promenad i kylan (-3 gr, sol och liiiite snö på backen) om B vill ha sina vinterkläder på sig. Sen blir det Sthlm för att fira morfar som fyller 90år idag.
Saknar dig min fina, skype får det bli i veckan.
Pussss
Ja men eller hur... Folk verkar inte förstå att det faktiskt kan vara tröttsamt att försvara sin mages litenhet eller uteblivna extrema viktuppgång likväl som det såklart måste vara sårande att få höra att man är "väldigt stor". Nä tänk om folk bara kunde nöja sej med att fråga hur man mår och sen nöja sej med ett "toppen!" som svar. Eller "skit" om man nu har en sån dag ;)
Raderajag blir alldeles chockad när jag läser om att du får höra att du inte kommer kunna amma/få ett undernärt barn - fy, folk har verkligen ingen hyfs! Hur kan man säga nåt sånt? Som om man inte har tillräckligt att oroa sej över redan... Nä fram för att vi mammor börjar hålla ihop istället för att klanka ner på varann, oavsett storlek, ålder, mammalediga eller heltidsarbetande, antal barn osv!
Ser fram emot Skype i veckan! Stor kram till dej gumman
Har tyvärr också fått erfara en hel del sådana kommentarer. Av någon anledning verkar många tycka att det är särskilt okej att kommentera ens kropp om man är smal. Håller med om att det behövs mer uppmuntran och respekt mellan mammor och mindre av avundsjuka, jämförelser och elaka kommentarer. Så, försök vila i att du är den absolut bästa mamman för dina barn och att vi alla ju gör så gott vi kan. Kram!
SvaraRadera