Alltså det finns inga ord för hur mycket glädje den här lilla krabaten ger mej:
L får mej att skratta varje dag flera gånger, vi har så förbaskat kul ihop - och tänk då är han bara två! Jag hoppas att vi alltid kommer att stå varann nära och att jag kommer kunna vara någon han kan anförtro sej till när det gäller allt (nåja nästan, lite ska han väl få ha för sej själv)!
Bilderna ovan är från idag då vi var ute på en snabb cykeltur. Jag skriver snabb då jag inte fick gå två steg utan att L högljutt protesterade, att springa var det som gällde. Herregud säger jag bara, om ett par månader till får han nog finna sej i att mamma inte KAN springa längre. Det är flåsigt som det är nu redan haha.
Pratade precis med bästaste M på skype, hon är också gravid med sitt andra barn och vi diskuterade allt från syskonvagnar till eventuell svartsjuka barnen emellan och frågan om man kommer få sova överhuvudtaget... Vi hade turen att få en cool-lugn liten bebis sist (L alltså) så jag är förberedd på att det kanske blir tvärtom denna gång? Vem vet, bara tiden kan utvisa det. Appropå tid, jag är i vecka 16 nu! Fyra månader har redan gått, helt galet :)
Vi hade också en väldigt lugn bebis #1 (som numera är allt annat än lugn :) ) så nu räknar vi kallt med motsatsen- då kan vi inte bli besvikna iallafall utan allt som är enklare blir bonus i så fall.
SvaraRaderaJag tänker också så, bäst att ställa in sej på att det kanske blir skittufft denna gång... Så slipper man känna att man står där alldeles handfallen om det nu blir så! När L fyllde ett förändrades allt, han gick från superlugn till en bra mycket vildare variant :)
SvaraRadera