...är min barnmorska men väldig varm och go. Fast minnet börjar nog tryta lite, tanten måste vara närmre 70! När jag kom in så frågade hon om det var mitt första barn, varpå jag svarade att nej jag har varit hos dej förut. Sen fortsatte det med var jag bodde och om vi bytt område sen sist (svar nej), sen frågade hon hur gammal min lilla flicka är... (L är en pojke!!) Och så la hon på en månad på min graviditet. Alltså då var jag nästan nära på att fråga efter en ny barnmorska!
Men sen vände det som tur var, minnet måste ha kommit tillbaka ;) Plötsligt mindes hon vem jag var och att jag födde i Sverige senast också och att C är mjölkfarmare haha. Allt såg iaf toppen ut och jag fick lovord om mitt kejsarsnittsärr, bland det finaste hon sett sa hon ("ni måste ha bra kirurger over there"). Det var ju kul att höra! När jag låg på britsen så att hon skulle kunna lyssna på bebisens hjärtljud hann en massa tankar flyga genom huvuet, blandannat "tänk om hon inte hör något hjärta!". Men så kom det swooschande ljudet plötsligt och då fick jag nästan tårar i ögonen.
Tårar som faktiskt kom på riktigt när jag körde hem. Det blev så tydligt där och då, att jag ska bli mamma igen! Vi ska få ett till litet pyre som just nu ligger i min mage och sprattlar och växer för fullt. Finns inga ord för den lycka och tacksamhet jag känner över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar