Härliga endorfiner!

Jag har varit så arg de senaste dagarna att jag inte kännt igen mej själv. En riktig bitch har jag varit rent ut sagt! Och det är C som fått tagit emot allt, stackarn. Jag har tur att han fortfarande finns kvar här hemma! Men det är väl det som kallas kärlek kanske? Att man är älskad även trots sina dåliga sidor... Isåfall har jag hittat rätt man. Vi ryker ihop rätt ofta(?) men är duktiga på att förlåta varann och försonas snabbt igen. Ingen av oss klarar av att gå och vara sur alltför länge vilket jag är tacksam för. 

Stack iväg till gymmet nu i eftermiddag vilket bidrog till lite nya lyckoendorfiner! Jag mår så himla bra efter ett träningspass och det är just den känslan jag vill spara och plocka fram när motivationen tryter. Vet att ju längre jag kan hålla igång under graviditeten, desto bättre kommer jag må både under tiden och sedan! Mitt mål är att fortsätta att gå och träna regelbundet ända tills vi flyger hem, eller i varje fall tom januari. Minns att med L gick jag på gym tills jag var i 6:e månaden, sen gravidyoga och styrketräning hemma i en månad innan jag flög till Sverige och där fortsatte jag med promenader, simning och styrka hemma. 

Det var ett upplägg som passade mej, och förhoppningsvis kan jag vara lika aktiv även denna gång!

Nyss hemkommen från gymmet

 - all irritation och trötthet som bortblåst!