Vi går igenom en period här hemma där gränser testas för fullt, från morgon till kväll. Jag känner mej som en papegoja som bara upprepar samma sak om ooch om igen men utan vad det verkar, något resultat som helst. Att ha småbarn är verkligen en prövning för tålamodet och jag lär mej saker om mej själv jag tidigare aldrig reflekterat över. När det är som jobbigast är det enda som hjälper att tänka att "även detta är övergående".
När L kurade ihop sej intill mej efter att han vaknat från sin tupplur, la sina små händer omkring mej och vilade sitt huvud mot mitt bröst så jag kunde snusa honom i håret och bara satt så i säkert en kvart fylldes jag av så mycket kärlek och ny energi att ni anar inte. Att ha barn är värt allt slit, tjat och tårar man får utstå under perioder, för oj vilken kärlek dom ger... Den finaste jag nånsin upplevt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar